Ge(m)ensamma nämnare

Jag är ingen finansexpert på något sätt. Jag tycker till och med att finanspolitik är ett ämne som är alltför gäspframkallande för att sätta mig in i. Men på DNs hemsida hittar jag en artikel som berör oss alla: arbetslösheten är på väg uppåt- kraftigt uppåt. Anders Borg konstaterar att den nedåtgång på den svenska finansmarknaden och det höga antal varsel som vi ser idag, det har vi inte sett sedan 90-talskrisen.

90-talskrisen var väl egentligen inte så himla länge sedan, men det är ändå skrämmande eftersom 90-talet innebar kraftiga försämringar i välfärdssystemet just på grund av nämnda kris. Och då jag tänker på det undrar jag om Anders Borg inte skäms. För om jag inte missminner mig, så tog nämnda kris ordentligt med fart senast hans parti hade makten i Sverige. Då som nu, blev det som de själva kallar ”utanförskap” så väldigt mycket större under deras styre. Det suger. Jag vill inte ha en borgerlig regering.

Kapitalismens undergång

Författare har svårt att leva på sitt arbete i dagens Sverige, vilket ledde till att tre representanter från Sveriges författarförbund igår gick ut i DN och krävde nya villkor för Sveriges författare. De kräver att en statlig utredning undersöker möjligheten till ändrade skatteregler och anpassade sociala trygghetssystem för författare och litterära översättare. De menar att litteratur är viktigt för ett samhälles demokratiska fortlevnad och kritiserar det faktum att boken i dagens samhälle blivit reducerad till enbart en vara. Den liberale bloggaren Fredrik Segerfeldt svarar med att skriva att om de vill ha betalt för sina böcker, så får de väl skriva böcker som folk vill läsa.

Segerfeldts korta uttalande blir mest till en pinsam symbol för exakt det problem som författarförbundets representanter pekar på. Reducering av böcker till enbart en vara. Segerfeldt har varit verksam vid Svenska Arbetsgivareföreningen, Svenskt Näringsliv och tankesmedjan Timbro – alla ställen med stark koppling till åtminstone det största regeringspartiet, statsministerns Moderater. Och det är väl ungefär den politik Segerfeldt förespråkar som vi kan vänta oss av regeringen i framtiden. En politik där boken, och kulturen i allmänhet, inte får lov att vara någonting annat än just en kommersiell vara. En politik där kulturens viktiga roll som upprätthållare av demokratin trycks ner totalt. Och så har vi bara kapitalismen kvar.

Finanskrisen figurerar fortfarande i pressen. Jag undrar om världsekonomin är på väg att krascha. Tror ni att det skulle betyda det kapitalistiska samhällets undergång?