Höjda busspriser – s följer med

Kommunens ekonomi är i kris, precis som resten av samhällets. På dagens kommunfullmäktigemöte (där jag för tillfället befinner mig) vill en bland annat lösa problemet genom att höja busstaxan i kommunen. Trots att bussresandet minskat sedan den senaste höjningen. Argumentationen? Jo – argumenten är tre:

• Resandet har nog inte minskat, det är bara det att fler åker gratis som gör att det ser så ut.
  –> Jaha? Så då skulle det hjälpa att höja taxorna. Skulle färre tjuvåka då?
• Andra kommuner har högre priser.
  –> Men vad fan – hur gamla är vi? ”Men han gjorde ju så” sa lilla Kalle efter att han följt Oscars exempel och snattat choklad.
• Ni har ju höjt priserna innan, så vi kan höja nu också.
  –> Argumentet behöver väl egentligen inget bemötande, eller?

Tyvärr kan jag inte säga att Socialdemokraterna helt ställer sig emot en prishöjning – ”vi” vill bara inte ha en lika stor sådan (eftersom jag är injusterad tvingades jag vara med och ta ställning – för ett annat förslag än mitt partis).

Vad gäller den kreativa argumentationen, verkar det vara någoting som är genomgående idag. Tidigare ikväll sa Lars Hansson (fp, ordförande barn- och skolnämnd Lunds stad) att statistiken visserligen visar att förskolan blivit av med 60 personal den senaste tiden, men att det inte stämde – en utredning är tydligen tillsatt för att bevisa detta.

Kreativ argumentation – kreativt utredande.

Hanna bloggar också direkt från fullmäktige.

Moderata fritidspolitiker sätter Lidl framför ungdomars idrottsplaner.

I flera omgångar har vi kunnat läsa i Sydsvenskan att Lidl är på väg att slå sig ner i Lund. Så vitt jag vet är den enda plats som för tillfället är aktuell för detta den på Åkerlund & Rausings väg på väster. Tomten där Lidl vill slå sig ner ligger i nära anslutning till det idrottsområde som håller på att byggas upp på Klostergården, det område som Färs & Frosta Sparbank Arena och den nya ishallen är en del av. Då beslut togs om arenans byggande fanns en hel plan för hur saker och ting skulle se ut runtomkring i princip färdig. Den talade om var parkering skulle ske, var fotbollsplaner skulle ligga och så vidare. Ett helhetsgrepp var taget och tanken var att området skulle vara en rejäl satsning på idrott och de fotbollsplaner som försvann på grund av arenans bygge skulle det med råge kompenseras för.

Nu – ett par år senare – har saker och ting förändrats. Den plan som fanns visade sig inte riktigt fungera fullt ut iallafall, och nu lever vi fortfarande i någon sorts limbo där vi inte vet vad som ska hända med området. De fotbollsplaner som behövs har ingenstans att placeras. Då Stadsparken planeras bli större kommer Södra Lekplatsen försvinna, och därmed försvinner också dess potential att fungera som extra parkeringsplats vid ”stora evenemang”. Mer parkering kommer sannolikt att behövas. På den fronten hör jag dessutom att en del av Polhemsskolans elever tar sig till skolan med bil – detta resulterar i att de står parkerade längs en liten gata i närheten av Lidls planerade tillhåll.

Det finns en massa saker som ännu inte är lösta i området där Lidl vill bygga. Problem som hör till kommunens verksamhet och sådant vi behöver serva våra medborgare med. I den detaljplan som föreslås för byggandet av Lidl fastslås dels att trafiken på den stundtals redan överbelastade Ringvägen förmodligen kommer att öka. Samtidigt är den enda lösning som föreslås för ordentliga gång- och cykelbanor att ta bort en del av körbanan på samma väg. Att inte ha ordentliga gång- och cykelbanor till ett område där stans ungdomar ska utöva idrott, det är inte ett alternativ.

Som sagt, det finns en massa saker som inte är lösta. Men då vi i Kultur- och Fritidsnämnden i veckan skulle ta ställning till planen från vårt perspektiv, då valde Moderaterna att säga ja till planen. De säger att Lidl ska byggas på en tomt som mycket väl skulle kunna hysa två stycken sjumannaplaner. Eller extra parkering, för den delen. Att politiker som ansvarar för saker i allmänhet, och inte idrottsfrågor i synnerhet, säger ja till planen – det är väl en sak. Men att sitta och vara den som ska värna om just Kultur- och Fritidsperspektivet och säga ja, det är ju helt bisarrt. Var är deras hjärnor? Eller kanske snarare: var är deras själ och hjärta?

Vad en fritidspolitiker gör

Den senaste tiden har det blivit alltmer uppenbart för mig att min verklighet delas av väldigt få. Igen och igen har jag fått frågor som får mig att inse att en offentlig förklaring av min verklighet kanske vore på sin plats. Hur mycket tid lägger du på politiken? Vad gör du då du är politiker, vad går uppdragen egentligen ut på? Vad är kul och vad är mindre kul? Får du betalt?

Att svara på dessa frågor är inte helt okomplicerat Men jag ska iallafall ge det ett försök. Då jag inser att en sådan här utläggning riskerar bli väldans trist från rad till rad, tänker jag att det kan vara bra att dela in mina svar i kategorier, så kan var och en få svar på just sin fråga.

VAD JAG GÖR

Vad jag gör är lite svårt att säga på rak arm helt och hållet, men på det stora hela är det så att jag  läser handlingar rörande en hel massa ärenden, går på möten och diskuterar och/eller röstar, pratar med folk i förberedande syfte och en himla massa i den stilen. Mina fasta möten i kommunal regi består av ett kommunfullmäktigemöte och ett kultur- och fritidsnämndsmöte varje månad. Utöver det kan en hamna i diverse styrgrupper och sådär, som ofta träffas under mer tillfälliga perioder. Själv sitter jag för tillfället med i en styrgrupp som utefter den Biblioteksplan vi tagit i fullmäktige ska ta fram en mer konkret handlingsplan. Alla mina möten är någonting jag gör på min fritid, utöver mitt vanliga arbete.

TID

Vad gäller tidsåtgången är detta någonting som varierar väldans från vecka till vecka. Som jag nämnde i föregående har jag två fasta, återkommande möten i kommunal regi varje månad. Eftersom jag dessutom inte är vald i egenskap av min person, utan som representant för ett parti, har jag ett möte inför varje kommunalt möte, där jag diskuterar kommande frågor med mina partikamrater. Då är vi alltså uppe i fyra möten per månad (säg ca 15-16 timmar sammanlagt). Utöver dessa möten ska nämnds- och fullmäktigegruppens respektive åsikter förankras i övriga partiet och gärna också hos väljarna eller samhället i stort. Här tillkommer ytterligare något möte då och då, må det vara i stängda lokaler eller ute på gator och torg.

Sammanfattningsvis kan vi säga att det är en jädra massa möten (men förmodligen inte mer än 20 timmar i månaden) och sedan ytterligare en hel del tid för att läsa in sig på de ärenden som kommer upp i nämnd eller fullmäktige.

BETALNING

Visst, jag får betalt för de kommunala möten jag närvarat vid. En viss summa för första timmen, lite lägre för det efterföljande (detta då en räknar med att jag läst på lite innan jag dyker upp på mötena). Oavsett hur många timmar vi håller på, så stannar ersättningen dock vid högst 790 kronor per sammanträde. På detta dras skatt och även en så kallad ”kansliavgift” till mitt parti. Slutligen blir det alltså ett par hundralappar i månaden för en himla massa jobb. Skriverier i tidningar om att gubbsen står och snackar länge i fullmäktige för att få mer betalt är således inte bara en överdrift, utan helt och hållet felaktigt – vi får inte mer pengar för att vi håller på längre. Detta gäller även de gånger vi har budgetsammanträden, vilket i Lunds kommun brukar hålla på två heldagar  från klockan åtta på morgonen till klockan elva på kvällen, ibland till och med ännu längre.

TRÅKIGT

Jag tycker att det är dötrist när gubbarna (oftast är det dem det rör sig om) går upp och mal i timtals, då de säger samma saker om och om igen.

Jag tycker att en del sakfrågor, hur viktiga många av dem än må vara, är tämligen tråkiga även de.

Framför allt tycker jag att det är tråkigt att det finns så mycket människor med taskiga attityder rent generellt som är engagerade i politiken. Det kan röra sig om de ”vuxna pojkar” jag skrev om i ett inlägg häromsistens och det kan handla om hur min åsikt tydligen inte anses lika viktig då jag inte är 50+ och man. Män står i talarstolen och hänvisar till/svarar på osv vad andra män har sagt, även om det kanske är en kvinna som fört huvudtalan för den åsikt det refereras till. Jag har varit med om att kvinnor ”tappats bort” från talarlistan systematiskt, fått kommentarer om min kropp och sett allt möjligt skitigt hända, varav mycket kan härledas till kvinnans biologiska könstillhörighet (eller kanske snarare till mannens sociala).

ROLIGT

Jag bestämde mig för att spara det roliga till sist, eftersom jag vill att de som lyckas skumma sig igenom det här inlägget ska gå iväg med en förståelse för varför jag ändå gör allt det jag gör och lägger den tid jag lägger.

Anledningen till att jag spenderar så mycket tid och kraft på politiken är nog mycket för att jag kan. Genom att engagera mig i politiken, inte minst den kommunala, kan jag på ett väldigt konkret sätt vara med och påverka både min egen och mina medmänniskors vardag. Ofta tar det ganska lång tid – det är sant – men har en bara lite tålamod kan en faktiskt se hur saker en varit med och bestämt faktiskt blir till verklighet.

Det är inte bara taskiga attityder rakt igenom, utan finns också gott om spännande och faktiskt till och med ganska roliga människor engagerade i politiken. Till en början blev politiken en plattform där jag kunde träffa andra människor med värderingar som liknade mina enga, nu kan det också fungera som en arena för att träffa människor med helt andra perspektiv.

Om en bortser från en del av de korkade, ytliga och helt enkelt mindre genomtänkta inlägg som ibland kan ses/höras i fullmäktigedebatterna eller på nämndssammanträdena, så kan det faktiskt vara ganska intellektuellt stimulerande att vara politiskt aktiv – åtminstone då en sätter sig in i frågor, och ännu mer då en kopplar dem till ens egna övertygelser och politiska ideologi.

SLUTLIGEN

Då jag egentligen, av princip, är väldans avogt inställd till alltför långa blogginlägg, tänker jag sluta här. Det här rör sig, som skrivet, om min högst personliga lilla verklighet, så jag vet inte riktigt säkert vilka frågor jag borde svara på eller hur. Har jag missat någonting, så fråga på…

Inkonsekvent politik

I dagens Sydsvenskan kan vi läsa att Miljöpartiet i Lund vill utveckla medborgarkontoren i kommunen på tämligen omfattande sätt. De tänker sig en lösning där medborgare kan få hjälp med ”i stort sett allt” på medborgarkontor, som ska befolkas av arbetsförmedlare och poliser och gud vet vad (även om det hela kan låta ekonomiskt orimligt, så finns det tydligen en liknande, fungerande verksamhet i Botkyrka kommun).

Varken miljöpartiet eller Sydsvenskans journalister verkar komma ihåg det faktum att Miljöpartiet för inte alltför länge sedan var med och klubbade igenom en biblioteksplan som säger att medborgarkontoren ska integreras i biblioteken (se punkt 8.2). Diskussionerna bakom den delen av planen har varit många, omfattande och beslutet var mycket välgrundat. En bibliotekaries utbildning ger en kompetens som lämpar sig alldeles utmärkt för att bedriva den verksamhet som medborgarkontoren sysslar med idag. Utbildningen lär att ge hjälp till självhjälp. Att hjälpa till att söka information.

Att integrera medborgarkontoren i biblioteken är en bra idé av många anledningar. Det ekonomiska perspektivet är givetvis ett, men framförallt tycker jag att det är viktigt att vi för diskussionen om bibliotekens roll i framtiden. Att låna ut böcker är visserligen en sak som biblioteken ska fortsätta med, men deras uppgift måste vara mycket större än så. Att finnas till som plattform för spridning av samhällsnyttig information, som hjälp till medborgarna med olika saker torde vara mycket bra uppgifter för dessa institutioner.

Då vi talar om bibliotek idag, talar vi om dess roll som ”arena för det offentliga samtalet”. Vi talar om begrepp som ”livslångt lärande”. Bägge dessa begrepp blir dessvärre totalt intetsägande om vi inte tittar närmre på dem och ger dem definitioner i sina respektive sammanhang. Att stå som arena för ett offentligt samtal skulle kunna innebära just att biblioteken finns till för informationsspridning och -insamling, för åsiktsutbyten och för att vara behjälpliga då saker ska styras upp för att skapa en gemenskap i samhället (som June Ljungqvist, samordnare för medborgarkontoren i Lund, i ovan nämnda artikel pekar på att dessa varit i tex Genarp och Veberöd). Att syssla med livslångt lärande borde till stor del handla om att hjälpa människor att inhämta den information som behövs när den behövs, för att uttrycka det enkelt. När det kommer till att ge människor hjälp, besitter biblioteken en oerhörd potential.

Ja, för en mer heltäckande service på hjälp-/infofronten vore det bra att samla fler aktörer på ett och samma ställe, men det bör i sådana fall lösas på andra sätt än genom att utveckla medborgarkontoren. En närliggande lösning är givetvis att vidareutveckla idén om bibliotekens framtid och i likhet med till exempel Lunds Vägledningscentrum skulle biblioteken kunna härbärgera fler utomstående parter (alltihop utrymmeskrävande, men det skulle det ju vara även i ett medborgarkontors regi). Ett annat alternativ är en vision om ett stort kommunhus, där så många av kommunens tjänster som möjligt får plats på en och samma plats.

Jag menar inte att (mp)s förslag är helt pannkaka – trist bara att de väljer att titta på en föråldrad struktur som är på väg bort, istället för att vända blickarna mot de bibliotek som faktiskt har framtiden för sig.