Den sjävkritiska ledaren?

Candace Bushnell, författaren bakom TV-succén Sex and the city, ska göra ungdomsböcker av Carrie Bradshaws tonår.

Min spontana tanke: Carrie och Sex and the city är visserligen kul och så, men är vi inte trötta på att vuxenvärldens normer och populärkulturella fenomen dras långt ner i åldrarna? Jag tänker att det lär vara väldigt unga människor (flickor) som kommer att bli målgruppen för dehär böckerna, då de som är tonåringar själva förmodligen tittat på serien med den vuxna Carrie.

Så läser jag DNs notis, och jag slås av ännu en tanke. Candace Bushnell lär ha sagt till The Guardian att ”Carrie följde inte den stora massan i High School, hon ledde den. Det var där som hon började observera och kommentera den sociala arenan.” Är det bara jag som tycker att det hela låter lite… dubbelt? Antingen får hon väl leda samhället eller ”observera och kommentera” detsamma. Är det inte lite svårt att göra både och?

Eller iochförsig – det är nog en och annan diktator som lyckats ta sig an båda rollerna…

Hur känner du för din feta rumpa?

TV3 och Kanal 5 har under sommaren visat var sin brittisk serie som inriktar sig på utseende och fysik. TV3 har sänt Supersize vs. Superskinny, vars stora grej är att de får en fet och en supertanig person att byta diet under en vecka för att få dessa att inse att deras respektive kostvanor inte är normala. Kanal 5 har visat Trinny and Susannah, som är två kvinnor som tar sig an kvinnor (oftast i medelåldern) och hjälper dem att klä sig så att de ser bra ut.

Ett stående inslag i TV3-programmet har varit när Gillian McKeith (programledaren i den brittiska varianten av Du är vad du äter) åkt runt i olika städer med målet att minska brittiska kvinnors rumpomfång. Kvinnorna hon tagit sig an har fått testa olika tränings- eller bantningsmetoder för att få ner omkretsen kring sina gumpar. Kvinnorna som deltagit har varit i alla möjliga former och storlekar – de flesta har väl sett ganska normala ut, efter vad jag kunnat se. För ett par veckor sedan satt jag och zappade och såg slutet av ett avsnitt av Trinny and Susannah och insåg då hur mycket mer sympatisk inställning deras program har till saker och ting. Avsnittet jag hade zappat in i var någon sorts rumpspecial där programledarna lärde kvinnor hur de skulle klä sig för att framhäva sina rumpor på ett bra sätt – då anpassat efter att alla rumpor ser olika ut.

Visst, Trinny och Susannah uppmanar alla kvinnor att gå i högklackat och pratar hela tiden om hur viktigt det är att ”se kvinnlig ut” – men de försöker åtminstone aldrig tala om för folk att de borde må dåligt över sina kroppar. Istället lyfter de fram vilka drag som är extra vackra hos varje kvinna.

Här ser vi en tydlig skillnad på vilka programinköp de båda svenska TV-kanalerna gjort. TV3 sänder det mesta innehållande Gillian McKeith (Du är vad du äter, Supersize vs Superskinny och Tre stora brudar – en liten klänning) – program som alla talar om för dig att du inte duger som du är. Kanal 5 visar istället program som går ut på att människor ska bli upplyfta och mer nöjda med de kroppar de faktiskt lever i – program som Trinny and Susannah och How to look good naked.

Visserligen lär Gillian McKeith sina ”elever” hur de ska leva ett bättre, mer hälsosamtliv – rent fysiskt. Och hon gör dessutom ett mycket bättre jobb än den svenska motsvarigheten Anna Skipper, som tycker att en ska slänga i sig saker en tycker är äckliga istället för att leta upp nyttiga alternativ som en faktiskt tycker om (för det torde nog alltid stå att finna). Men för att en människa ska kunna vara sant hälsosam måste hon älska sig själv även om hon har några extra kilon. Även om hon åt en chokladkaka till efterrätt igår. Den psykiska hälsan må påverkas mycket av den fysiska, men självuppfattning ligger i någonting annat.

Ibland är det inte verkligheten som behöver förändras, utan din uppfattning av den. Det tycker jag att programmen på Kanal 5 gör ett bra mycket bättre jobb för att spegla.

Modernt förhållande

På tisdagskvällar visar TV3 nuförtiden ett mycket fascinerande program: ”Drömjobbet” (”The secret life of a soccer mom”). En hemmamamma får möjlighet att ge sig av för att under en veckas tid försöka sig på en karriär inom sitt drömyrke. Medan hon är borta får maken stanna hemma med barnen, helt ovetande om vad hustrun egentligen ägnar sig åt – såvitt han vet handlar det hela om en dokusåpa som vill se hur bra männen kan leva sina hustrurs liv.

Tisdagens avsnitt var det en kvinna som ville bli polis, precis som hennes make. Maken stannade hemma och tog hand om hemmet. Det vi fick se av hans vecka var hur han gnällde över att plocka upp hundbajs och menade att det egentligen var hustruns jobb, och hur han passade på att fråga sina barn hur gamla de egentligen var. Eftersom han uppenbarligen inte var kapabel att själv lista ut vad som skulle göras i hemmet, fick hustrun lämna en sex sidor lång lista för att berätta det för honom.

Hustrun har både upp- och nedgångar då hon ska prova på att vara polis, men i slutänden blir hon ändå erbjuden en plats på polisskolan. Hon har möjlighet att följa sin stora dröm. Då hon kommer hem får maken och barnen veta vad hon gjort under veckan som gått, och familjen måste ta ställning till om hon ska följa sin dröm eller inte. Maken säger bestämt nej. Hustrun ger honom en rad logiska argument till varför det vore en sjysst idé (förutom att det är hennes dröm då, alltså). Maken säger nej. Programledaren ber kvinnan om ett svar. Kvinnan tackar nej. Det blir ingen dröm. Maken har bestämt.

Fy fan vilken jävla värld vi lever i!

Bloggvakum och carnivàle

Jag skulle vilja tipsa er alla om en TV-serie som hade premiär på SVT2 förra lördagen (den 5 juli alltså) kl. 20.00 – Carnivàle. Mycket mystiskt drama som utspelar sig under depressionens 30-tal i USA. Serien kretsar kring Ben, som plockas upp av en resande cirkus då hans mor nyss dött. Cirkusens värld är fylld av magiska krafter – krafter som även Ben (mot sin vilja och trots försök att kämpa emot) innehar. Stämningen i serien är helt fantastiskt och storyn likaså. Då serien fortsätter får vi se hur Ben genom sina drömmar dras in i en kamp mellan gott och ont.

Enligt SVTs beskrivning av serien är Bens motpol fader Justin uppenbart ond, men jag menar att det är häri seriens absoluta skönhet ligger – så uppenbart är det faktiskt inte. Handlingen leker med de båda begreppen ”gott” och ”ont”, och det är inte alltid särskilt tydligt vad som är vad. Vi får i seriens inledning vet att kampen mellan gott och ont pågår, och att det i varje generation föds en ny representant för vardera sida. Vem som ska representera vilken sida är faktiskt inte helt och hållet tydligt till en början, då Ben är efterlyst för mord och fader Justin hjälper en grupp utstötta, fattiga människor tillrätta. Fader Justin använder sina magiska krafter till att få syndare (däribland en pedofil) att gottgöra sina dåd på olika sätt. Ben läker en bruten arm genom att istället ta död på en hel sjös fiskbefolkning.

Allteftersom storyn fortlöper utvecklas de båda karaktärernas förhållanden till sina krafter, och vem som ska representera vad blir efterhand alltmer tydligt.

De första två avsnitten har redan gått, men jag uppmanar ett alla att delta tittarskaran: skåda och njut!

——————————————–

Under strecket vil jag säga att det finns en anledning till att bloggen stått i stiljte en vecka – jag har fött ett barn. Efter att värkarna börjat komma igång så smått redan förra lördagens morgon, ploppade en liten Gabriel ut ur mig i tisdags kl. 14.56. Hela alltet gick i allmänhet bra, även om det var lite omtöcknande med lustgas i mängder och kroppsvätskor och avföring som sprutade ut åt alla håll och kanter…

Och ikväll – Eli Stone

Kanal 5 har mycket kul på gång nu. Och de surrealistiska drag vi känner igen från Ally McBeal verkar ha fått en rejäl come-back. För ett tag sedan skrev jag ett inlägg om Side order of life, som kommer på TV3 nu på söndag. Ikväll hittar vi första ansvittet av Eli Stone på Kanal 5 (kl. 21.00).

Redan i trailern blir vi uppmärksammade på att serien kommer att innehålla en hel del hallucinationer från huvudkaraktärens sida, men vad vi inte får se är att hallucinationerna i Eli Stone spelar en långt viktigare roll än i både Side orde of life och Ally McBeal.

Eli Stone har ärvt en hjärnskada av sin alkoholiserade far, och de hallucinationer som kommer med denna visar sig vara mycket viktiga för det som händer i Eli Stones omgivning. Han hallucinerar om saker, och personer, som sedan får en stark återkoppling i verkligheten. En akupunktör som Eli får kontakt med menar att Eli är en modern Moses, en profet, och att hallucinationerna snarare ska ses som visioner som ska vägleda honom till att hjälpa människor i behov av hans hjälp. Visionerna får Eli att gå ifrån att vara en up-and-rising kapitalistadvokat, till att bli en person med moraliska värderingar som hellre väljer att stå på den lilla människans sida. Här kan vi med andra ord se, förutom underhållningen i sig, en moralisk och antikapitalistisk poäng i seriens innehåll.

På tal om de surrealistiska dragen, så är de inte det enda som gör come-back i och med serien. Stående tema i Elis hallucinationer verkar vara George Michael, vars låtar figurerar i flertalet av de visioner som får styra Eli: då har givetvis låtarnas text betydelse även de…

Det är med stor värme jag kan rekommendera den här serien, som alltså har premiär på Kanal 5 kl. 21.00 ikväll.

Big shots – premiär ikväll

TV-bloggen säger (tråkigt nog helt i enlighet med diverse säljtexter jag stött på) att det handlar om ett gång alfahannar som vill ta för sig av livets goda. Tobbe skriver på bloggen TVtid att det rör sig om en manlig variant av Desperate Housewives.

Själv skulle jag nog välja att jämföra med Sex and the City, snarare än Desperate Housewives. Och alfahannar skulle jag inte kalla de fyra karaktärer som står i centrum i TV-serien Big Shots, som har premiär på Kanal 5 kl 21 ikväll. Kanske har det helt och hållet att göra med hur en uppfattar begreppet alfahanne, men vad det rör sig om här är fyra framgångsrika män som har problem med såväl sex och relationer som med arbete.

En av dem är totalpiskad (till och med GPS-övervakad) av sin fru, som han trots att hon verkar vara sjukligt elak mot honom älskar jättehögt och inte har några som helst problem att vara monogam med.

En annan är lyckligt gift, åtminstone fram tills den dagen han inser att hans fru har en affär med hans chef och av den vetskapen blir förkrossad.

En tredje av männen är en musig liten varelse som efter en tids trubbel i äktenskapet mer eller mindre ”råkat” få en galen älskarinna på halsen, och han inser ganska snart att han trots allt älskar sin hustru och att det är henne han vill leva med.

Den fjärde är väl den som kan komma närmast den bild av sexberoende alfahanne som seriens säljtexter ger – han har varit notoriskt otrogen mot alla kvinnor han någonsin dejtat, och har i bagaget bland annat en prostituerad transa. Då serien tar vid i männens liv har han dock börjat inse att känslorna för hans första exfru går djupare än han velat erkänna, och han är faktiskt beredd att satsa på ett monogamt förhållande även han.

Snabbt tempo och bra kvalitet vad gäller både film och skådespeleri gör helt klart serien värd att slänga ett öga på. Ikväll, alltså.

Tjuvtitt

Såg en trailer för en ny TV-serie som börjar på TV3 i slutet av månaden, ”Side order of life”. Då jag för tillfället sitter hemma och väntar på att mitt nya liv ska börja, kunde jag inte låta bli att ta en liten tjuvtitt på det som komma skall…

Serien verkar vara ytterligare ett av dessa draman som kretsar kring framgångsrika och ack så välbeställda unga människor, där till och med de allra största problemen framställs som någonting väldans lättvindigt. Och återigen känner jag hur jag köper hela konceptet och bara älskar serien: att få drömma mig in och låtsas att allting (till och med hjärncancer) är just så lättvindigt som det framstår.

Stilistiskt skulle man nog kunna säga att ”Side order of life” är lite som en upphottad, och mer modern, version av Ally McBeal (som jag också älskade på den tid det begav sig) – äntligen har det kommit en ny serie som innehåller dagdrömsinslag i form av stora elefanter mitt i rummet eller pratande spädbarn. Hela storyn är en salig blanding av vad som förefaller vara lyckade liv, blandat med stora problem och konstanta livsinsikter.

För den som känner för att ge TV:n lite fokus i sommar, skulle jag helt klart säga att det här är en hit! Premiär TV3, 29 juni kl. 18.00.